Teksten er på svensk.

Idag den 26 april är det kvänska språkets dag, som markeras därför att stortinget erkände kvänska (kvensk) som ett eget språk 26.4.2005. I 2014 kom ut Eira Söderholms Kainun kielen grammatikki och dess nynorsk översättning av Philipp Conzett publicerades i december 2017. Söderholm nämner Alf Nilsen-Børsskogs romaner – som är skrivna på Porsanger-dialekten – som kanske sina viktigaste källor som hon baserade grammatiken först på. Egentligen innehåller den kvänska grammatiken tre varianter: Porsanger-, Varanger- och den så kallade elvedalsvarianten. Men är det vanligt att basera ett språk på en dialekt? Ja, det är inte ovanligt, därför att det fanns inte alltid mycket skriftliga källor som man kunde basera ett skriftspråk på. Och därför att det har varit ett naturellt sätt att skapa nya skriftspråk genom tiderna.

Fadern till det finska skriftspråket i Finland heter Mikael Agricola. Hans talspråk var närmast till de sydvästra dialekterna, omkring i närheten av Åbo (Turku). Agricola skrev på 1500-talet på ett så systematiskt sätt att hans skriftlig produktion blev basis till det finska skriftspråket när han hade översatt det nya testamentet och andra religiösa texter till finska. Agricolas skriftspråk skrevs fram till början 1800-talet då den nyligen etablerade Finska Litteratursällskapet (”Suomalaisen Kirjallisuuden Seura”) finansierade fältarbetet av finska skriftspråkets ”andra fader” Elias Lönnrot, som reste runt Finland och samlade dialektprov. Lönnrot var utbildad både som läkare och lingvist, och han var väldigt intresserad i den dialektala variationen i talat finska. Baserande på sina dialektprov skrev Lönnrot bland annat Finlands nationaleposet Kalevala och över 65 000 verser av folkdiktning.

För att kunna sprida ett nytt skriftspråk till alla språkbrukare har man brukat litteratur och media i flera hundra år. Agricola skrev religiösa texter, Lönnrot folkdiktning och fiktion. När det nordsamiska skriftsystemet (ortografin) förnyades på 1970-talet så var det den nordsamiska tidningen Sámi Áigi som lanserade och tog först i bruk det nya skriftsystemet. Och när det gäller kvänska, har Ruijan Kaiku och NRK Kvääni skrivit enligt den standardiserade kvänska skriftspråket. Den 23 april 2019 meddelade Språkrådet i Norge att det kvänska språkpriset delas i år till Liisa Koivulehto, den långvariga före detta redaktören och nutida journalisten av Ruijan Kaiku. Liisa har inte bara skrivit på kvänska, utan hon har arbetat med ny terminologi och därmed varit med i att skapa ett skriftspråk som anpassar sig till skrivning av moderna fenomen på ett språk som är allvarligt utrotningshotat (utrydningstruet).
För att komma tillbaka till bloggens titel; vad är egentligen skriftspråkets betydelse? Det är oersättlig (uerstattelig). Kvänskans situation är så sårbar att det behövs fort nya språkbrukare. Då behöver man ett systematiskt skrivsätt för bland annat till utbildning av nya lärare (och språkbrukare överhuvudtaget) som kanske inte har tidigare kunskaper i kvänska. Det kan vara väldigt utmanande att lära sig ett nytt språk som har mycket inre variation, dvs. många olika accepterade sätt att skriva ett ord eller en böjningsform, om man inte har en gemensam skriftspråkstandard i bruk.

Vadsø kvenske språksenter vill gratulera Liisa för det välförtjänta språkpriset och önskar att hon fortsätter med sitt viktiga arbete för och på kvänska!

Paljon onnee Liisale ja hyvvää kväänin kielen päivää!

Mari Keränen
Daglig leder / Sentterin johtaaja
Vadsø kvenske språksenter – Vesisaaren kväänin kielisentteri
mari.keranen(at)kvenskspraksenter.com

Leave a Reply